Boken är en historisk exposé över den svenska dagspressens starka utveckling från 1800-talets mitt fram till guldåren i slutet av 1900-talet. Jag fortsätter därefter att beskriva tidningarnas kräftgång som inleddes med internets genomslag från 1994 och framåt.

Jag pekar på ett stort antal faktorer som påverkade den negativa utvecklingen. Bland annat hur minskad trovärdighet fick publiken att lämna både tidningar och etermedia, för i begreppet press inkluderas internationellt även radio och tv.

När medierna tappade i trovärdighet tog nya aktörer över och nu har vi ett helt annat medielandskap. En utveckling som stärkt demokratin och det offentliga samtalet, men sedan kom ju AI och Fake News och stökade till scenen. Följ med på en spännande resa i fotspåren av Gutenberg. Men framför allt, var med och påverka utvecklingen genom att stödja den här boken.

• Tidningar för folket.
• En nagel i ögat på makthavarna.
• Mord och självmord
• Tidningsliv i fyra generationer teknik
• Stoppa pressarna!
• Ett historiskt e-postmeddelande.
• Facket en bromskloss
• Riksdagsvalet som satte nätet på kartan
• Storleken har betydelse.
• Tidningsledaren som inte förstod framtiden
• Dåliga affärer på väg mot stupet
• Ifrågasatt trovärdighet.
• Den nya journalistiken
• AI och Fake news, det nya normala?

Om du vill stödja projektet läs mer på min Sponsorsida!

Det här är en bok som jag samlat material till under flera år. Eller egentligen under hela min yrkesverksamma tid som journalist och författare, nämligen drygt 30 år, 1977 – 2011.
Första april 2011 avslutade jag min anställning på Sundsvalls Tidning. Detta genom att ha accepterat ett avgångsvederlag som gjorde att jag istället kunde starta ett förlag och fortsätta ägna mig åt min passion, det skriva ordet.

Då hade nedgångstrenden för de svenska dagstidningarna pågått några år, och ST var bland de många tidningar som tvingades minska antalet anställda. ”Är det råttorna som lämnar det sjunkande skeppet”, var en av kommentarerna jag fick när jag slutade.

Mer om mina erfarenheter strax, men först helt kort varför jag skriver denna bok.

Jag avslutar med en introduktion till boken och innehållsbeskrivning.

Det finns all anledning att sätta strålkastaren på den verksamhet som kommit att kallas mainstream media, eller gammelmedia, eller PK-media (politiskt korrekt).

I detta inkluderar jag även etermedia, för i internationella sammanhang går alla under begreppet Press.

De traditionella medierna har en stark påverkan på sina läsare och borde därför ha ett stort ansvar för att verkligen förmedla objektiv journalistik. Vilket också görs i stor utsträckning, men dessvärre förekommer motsatsen allt för ofta. Ren kampanj-journalistik, ibland öppet och ibland illa dold som vanliga nyheter. I boken kommer jag att visa vad och hur det går till att påverka sin läsekrets framförallt i politiska frågor, men också i specifika samhällsdebatter.

Nu pratar jag naturligtvis inte om tidningarnas ledarsidor, för de har ju alltid en mer eller mindre uttalad politisk inriktning. Även om man ibland lägger till oberoende för att inte direkt kopplas till ett politiskt parti.

Några av mina exempel är även sensations-journalistik där lögner och överdrifter bara handlar om att sälja lösnummer. Något som i slutänden starkt påverkar trovärdigheten. Men den påverkas naturligtvis också av starkt vinklade politiska inslag och artiklar. Något som de senaste åren lett till framväxten av nya alternativa media, som snabbt vuxit sig starka.

Jag är helt autodidakt när det gäller såväl skrivandet som redaktionell teknik och grafisk design. Trots det har jag fått ledande roller i utvecklingen under min tid, 27 år, på Sundsvalls Tidning. Anledningen till att jag aldrig genomförde några akademiska studier berättar jag i min självbiografi om det spännande livet i mediebranschen. Boken heter Om jag varit en humla, eller Hål i huvet på en murvel. Det handlar om en hjärnskada som kunnat stoppa mig om jag vetat om den när jag växte upp. Men jag gjorde som humlan, som egentligen inte är byggd för att flyga, men den vet inte om det, så den flyger ändå. Det gjorde även jag, bland annat med resor världen runt som föreläsare.

Naturligtvis har jag gått ett antal kurser på FoJo (Fortbildning för journalister), och i andra sammanhang. Men grunden till mitt skrivande i dagspressen lades på Nerikes Allehandas Östernärkesredaktion hos legendariska journalisten Gunnar Hjalmarsson.

Därefter blev det sju års ”utbildning” på tidningen Dagens tekniska redaktion i Örebro, där tryckeriet då låg. För att 1984 flytta tillbaka till Sundsvall och fortsätta utvecklas i det journalistiska hantverket. Först som reporter och redigerare, efter ett par år blev jag nattchef, men sedan fick jag ganska snabbt uppdrag kring olika utvecklingsprojekt.

Det handlade om först om projektledare för ny teknik, när det redaktionella arbetet skulle digitaliseras. I det sammanhanget fick jag också ansvar för redaktionell utbildning och senare som redaktionell formansvarig. Alltså tidningens redaktionella design.

När det var dags för tidningarna att etablera sig på nätet blev jag projektledare för det vi till en början kallade ST Online, lanserad 1976. För att sedan etablera det varumärke som fortfarande gäller, ST.nu. Det unika med vår webb var att vi tog betalt och höll ut med det i tre år innan vi gav upp eftersom alla andra publicerade gratis. Nu är situationen en annan som bekant, men också upplagor på en betydligt lägre nivå.

Min första webbsida gjorde jag redan 1995, för SND/S (Society for Newspaper Design/

Scandinavia). En organisation som var en del av internationella SND. I det sammanhanget lärde jag mig mycket kring tidningsdesign, men också nyhetsgrafik, som blev en del av mina specialiteter under min tid på Sundsvalls Tidning. Jag satt under tre år i styrelsen för SND/S och sex år i styrelsen för SND. De sista två åren som ordförande.

Jag börjar min story i den starka framväxten av dagstidningar i mitten av 1800-talet. Då fick de flesta stora eller mellanstora städer en eller flera dagstidningar. Då räknar vi även in de tidningar som kom en, två eller flera dagar per vecka. Vi skulle helt enkelt kunna kalla dem för nyhetstidningar.

Här tittar jag på hur nyhetsjournalistiken utvecklades och till viss del såg helt annorlunda ut än dagens nyhetstidningar. Exempelvis hur man redovisade grova brott.

Därefter går jag vidare genom ett par viktiga teknikskiften och vad de betydde för innehållet och för den redaktionell utveckling, för att sedan landa i dagens fragmenterade nyhetsrapportering.